...vågorna gick höga igår... men vi badade ändå så klart!
Badhunden... det är Märta det det! Pinnar ska kastas och sen kastar hon sig i med totalt dödsförakt. Hilda är lite försiktigare hon och håller sig gärna i kanten... men simmar lite i alla fall. De tyckte att det var jätteskönt... även om jag nog tyckte att vågorna gick lite väl höga.
Emma och jag tog dem på en prommis ner till havet och det blev ju bada av förstås! Det är väldigt stenigt vid våra nära stränder och jag gillar inte det riktigt... men det brukar gå bra. Inte den här gången då förstås... Hilda haltade plötsligt och lyfte upp sin ena framtass.Klon på ena sporren hade spruckit såg vi när vi kom hem. Hon blödde inte och det var ju skönt... men vi fick ju ändå åka iväg till veterinären på en akuttid.
Väl där fick vi vänta... det var full cirkus där med många akutbesök och naturligtvis bokade besök. Men efter ett par timmar fick vi komma in... det blev en sömnspruta och sen klipptes den trasiga klon bort så pulpan kom i dagen... men den var ju hel så det blev alldeles oblodigt. Alla övriga klor klipptes ner ordentligt när hon i alla fall sov och låg stilla. Hon fick ett bandage och en uppvakningsspruta... sen betalade vi en nätt liten summa och åkte hem igen till oroligt väntande husse och Märta! Hilda var lite trött och dåsig under resten av dagen och idag har hon varit sitt vanliga jag igen! Bandaget är borttaget och hon har inte ont. Ibland går det riktigt bra fastän det går tokigt!!
En för mig ny Iris har börjat blomma och den har jättestora härliga blommor att njuta av. Den kommer att få många blommor och det gör alls ingenting det!
Det är min syster som delade med sig av sin blomprakt för några år sen och nu har det äntligen blivit utdelning!
Pionerna blommar tillsammans med en jättedaggkåpa och det gör ju blomningen ännu finare förstås! Målningen går framåt och idag har de målat gult på utsidan och vitt runt fönstren... och det blir väldigt fint. Det är inte riktigt färdigt än, det behöver strykas en gång till på sina ställen... men sen är det äntligen klart. Och jag behöver inte känna oro över det där längre. Gissa om det är alldeles underbart eller inte??
Så går dagarna i det gul huset och varvas med sol och regn. Sommaren kan inte riktigt få grepp och hålla sig på den soliga sidan... men vi får väl ta det som det blir!
Ta väl hand om er därute och kram från mig
Bibbi